Fredagskrönikan

Från Bergsåker travbana uppe i Sundsvall bjuds vi på toppsport. Sundsvall Open Trot med flera storstjärnor gör upp och därtill får vi även njuta av en mäktig kallblodskonung. Omgången innehåller tre starka favoriter.
Onsdagen var en fin sådan på Jägersro.

Sensommarvindarna drar in över Skåne den här veckan. Efter Hugo Åbergs-kvällen har det mer eller mindre varit svala dagar med vårjackor som kombineras med mulet till regn. Men den här veckan, då. 25+ och sol och det var inte minst glädjande för onsdagens derbykval på Jägersro. Förutsättningarna var topp!
—–
Ja, visst var jag på Jägers i onsdags. Jag är inget fan av V86-Xpress, men den här kvällen fick Jägersro ta hand om hela showen när det vankades derbykval.
Det är alltid en speciell dag det här. Hela landets tränarelit är på plats, likaså kuskarna, och på banan springer några av våra bästa fyraåringar.
Inte minst är stämningen allt annat än fridfull. Där vilar ett lugn över hela backen, ett slags obehagligt och nervigt sådant. Man märker att det är mycket på spel och de som verkar lida allra mest av det är hjältarna, det vill säga skötarna, vars blickar man mötte inne i stallen utstrålade allt annat än ro och fridfullhet. 

Men, nåja. Till tävlingarna då. Visst höll dom hög klass på sina håll. Timbal gjorde det ”omöjliga” och vann sitt lopp trots en tung resa.
Jag stod intill banan nere på stallbacken förresten när lopp 1 skulle dra iväg. Kuskarna mötte upp sina hästar de skulle köra och körde ut. En av de sista ut var Örjan Kihlström som tog över linorna från Daniel Redén på In Toto Sund. Redén var en av få som utstrålade lugn och självsäkerhet. Han meddelade kort och gott till Kihlström: ”det här blir bra!”, och sedan gick hästen ut och vann sitt lopp plättlätt. Häftigt.

Lopp 3: Princess Face styrde och ställde loppet hela vägen, men imponerande prestation av Magnesia.
Lopp 4: Något av kvällens stora behållning. Isor Håleryd var obarmhärtig mot sina motekipage och åt mer eller mindre upp dom. Den ende som försökte göra upp var en het Farzad Boko utvändigt hela vägen. Trots den hårda resan höll hästen sin andraplats, svettig prestation!
Lopp 5: Inte mycket att snacka om. Readly Express gick ett banjobb…
Lopp 6: Jag gillar verkligen Pajas Face och därför gladdes jag lite extra när hästen äntligen fick segra igen, och gjorde så i ett derbykval hemma på Jägers.
Lopp 7: Day Or Night In fick lite turligt enkelt ta sig mot ledningen och fick sedan lifta med fint bakom Pasithea Face som tog över, och gick sedan förbi denne. Pasithea Face lyckades ta sig final mot killarna.
Conny Sisu, som tråkigt nog galopperade kort vid starten, hämtade upp sig starkt och spurtade in tredjeplatsen.
Lopp 8: Otrabanda hela vägen in i mål.
Lopp 9: Darling Hornline vann försöket till Stochampionatet och vann här även kvalet in till Derbyt. Liten outsider?
Lopp 10: Ceasar Sisu bjöds in och tog hem segern ganska enkelt. Mycket blev på grund av den brutalt offensiva körningen av Robert Bergh med sin Mellby Drake som med alla medel försökte ta sig förbi ledande Wingait C.H. (Stefan Persson) där till sist båda ekipagen föll bak i fältet sista biten. Mycket trist att se och obegripligt hur Bergh inte fick någon bestraffning.
Lopp 11: Hoppades mycket på Tellmeastory, men Heavy Sound gjorde mycket bra ifrån sig här. Likaså Gijon.
Lopp 12: Avslutningen kom till sist iväg sent och där Tunika mycket vackert travade hem loppet från start till mål.

1 903 besökare på banan får ses som godkänt trots allt. Godkänt, inte mer. Jag tycker Jägers börjar jobba bättre och bättre för att locka till sig folk till banan. Utehänget vid TT-baren är fin och Café Upploppet oerhört trevligt att sitta på.
Det enda som var tydligt var hur tråkigt det var för besökarna mellan loppen. Det var en ödslig tystnad över banan och efter att ha fått se tv-sändningen efteråt förstår jag de som väljer att stanna hemma. Vilken underhållning och informativ produktion det var av Per Skoglund och Marcus Lindgren.
—–
V75:an från Bergsåker:

Spikarna:
Omgångens säkraste singelstreck är 5 Månprinsen A.M.. Startar från perfekt utgångsläge och det enda som skulle kunna hota segern är eventuell sjukdom.

10 Le Miracle (V75-2) är vassare inför den här starten och jag tror han plockar ner det här gänget enkelt.
1 Nuncio (V75-6) vinner igen så klart.

Luringen:
Lärlingsloppet ser vidöppet ut. 3 Gaia Sund (V75-4) är given på lappen, liksom 6 Joy Ribb som är tillbaka efter vila. Svårbedömd form men bra nog att kunna segerstrida mot det här motståndet.
…Spara ej på strecken i inledningen.
…10 Etosha Boko (V75-5) något bortglömd. Kan skrälla!
…Avslutningen står mellan två toppar.
Systemet:
V75-1: 1, 7, 9, 2, 6, 10, 11, 12
V75-2: 10 Le Miracle
V75-3: 5 Månprinsen A.M.
V75-4: 13, 1, 3, 4, 5, 8, 9, 6, 7
V75-5: 11, 10, 2, 7
V75-6: 1 Nuncio
V75-7: 4, 8
Martin Engström.

V75-krönikan

E3-finalernas kung och drottning över den korta distansen skulle fram idag på Örebrotravet. Och visst blev det två värdiga sådana. Därtill fick vi för en gång skull även bjudas på en Gulddivision som bjöd på en guldglänsande show.

Inledningen blev dansk i form av Jeppe Juel och Tripolini V.P..
Ekipaget försökte ta sig förbi Mellby Apollo (Ulf Ohlsson) i inledningen, men fick till sist se sig besegrad i den duellen och istället trava först utvändigt.
In mot första varvet valde Johan Carlfjord att ta initiativ bakom Clara R.C. och avancerade fram och lade sig utvändigt om ledaren och höll ett bra tempo på loppet.
In mot sista sväng var så Mellby Apollo slagen och där istället Clara R.C. fortsatte strida på tappert men fick till sist se sig slagen av Tripolini V.P. som ”snålat” med i rygg hela sista varvet och kunde bruka sina krafter sista biten.
En mycket tapper insats av Clara R.C. som i och med andraplatsen nu sprungit in över en miljon kronor.
—–
Storloppens store stjärna i år har varit Örjan Kihlström och även fast han inte satt bakom någon av favoriterna i E3-finalen för ston så skulle han nog tusan lösa det här med.
Flo Jo Keeper (Björn Goop) kunde försvara innerspåret och gick där hela vägen. Unstirred Drink (Erik Adielsson), som blev hängandes i tredjespår till en början, kom fram och la sig utvändigt om ledaren med Sahara Goj (Torbjörn Jansson) i andra par utvändigt.
Med drygt 350 meter kvar valde Jansson att gå ut i tredjespår och ta upp jakten. Ledaren och Unstirred Drink tröttnade och istället fick Sahara Goj duellera mot Unique Juni (Örjan Kihlström) som gått i tredje par utvändigt hela vägen och kunde ta sig förbi knappt sista biten.
Kihlströms imponerande statistik i storloppen fortsätter och jag gläds verkligen åt Hans R Strömberg för tränarjobbet.

E3-finalen för hingstar och valacker blev minst lika värdig som i stofinalen.
McSpirit (Christoffer Eriksson) galopperade i starten vilket gjorde att Donatello Sisu (Stefan Söderkvist) enkelt kunde ta sig till ledningen och gick där hela vägen där ekipaget till och med lämnade övriga sällskapet något över upploppet. En övertygande seger för Donatello Sisu, som i försöket svarade för en lysande insats och jag gratulerar Stall Denco och inte minst Admir Zukanovic åt ett mycket gott jobb.
—–
Med all respekt åt att det är loppet där högsta klassen springer, men skall sanningen fram så brukar Gulddivisionen vara något av det trötta inslaget på V75:an. Det brukar sällan inträffa oväntade händelser i loppen och knappast blir det tal om fartfester. Idag skulle vara något helt annorlunda. Det blev show.
Coldtown (Jorma Kontio) tryckte mot Knows Nothing (Ulf Ohlsson) och fick till sist ta över ledningen. Direkt valde då Lutfi Kolgjini bakom Radieux att avancera och fick överta spetspositionen.
Efter första varvet valde Jeppe Juel bakom Stelton att köra mot ledaren och tryckte på lite, där Luddes svenska och Jeppes danska uppenbarligen gjorde löpningsförloppet missförstått. Kolgjinis svar var att ej släppa där Jeppe Juel trodde han menade att det bara var att köra upp och överta.
In mot sista sväng tröttnade Stelton och där Coldtown via rygg ledaren tog sig ut och spurtade hem segern i sin Gulddebut.

Kenneth Haugstad kunde leta sig fram ända till ledningen med Imperator i V75-4 och där hästen sedan gick väldigt starkt utan att några av konkurrenterna kunde ta sig förbi. Detta var garanterat inte hästen sista seger på V75.
I V75-5 skrällde det till där min luring i omgången (tipsförslaget i Sportbladet), Ma Running (Ohlsson) segrade. Loppet hade gått iväg i en väldig fart och när stoet väl fick luckan över upploppet tackade hon och tog emot segern på lätta steg.

Efter några hundra meter kunde Joakim Lövgren bakom Springover ta sig till ledningen i avslutande V75-7. Lövgren, som sedan länge har höga tankar om hästen, kontrollerade fältet hela vägen in i mål och tog en enkel seger.

Till sist:

  • Jag längtar tills jag får se Clara R.C. igen.
  • Trodde verkligen på Fantasy River idag. Snöplig startgalopp.
    Överlag var där väl en del i E3-finalen för ston som gjorde en besviken.
  • Björn Goop kritiserade jag något efter onsdagens omgång. Han verkar finna sig i en liten formsvacka för dagen, för inte gick det bättre idag. Allra främst med Flo Jo Keeper.
  • Royal Fighter glänste på Jägersro i mitten av maj – ett lopp som tog hästen till Elitloppet.
    Nu tror jag fortfarande det är en bra häst som duger gott i Gulddivisionen, men känslan är att det efter Elitloppet inte bara varit otur i loppen som gjort att hästen ej gjort upp om det. I mina ögon är Royal Fighter inte riktigt samma häst längre och det är tydligt att han möjligen tagit lite stryk av alla dessa hårda sällskapen han sprungit mot.
  • Josefin Ivehag ska ha all beröm för gott tränarjobb med Barthold K..
  • Både Eder Bob och Duffman passas!
  • 3 540 besökare på Örebrotravet idag enligt ST.

Vi ses på Jägersro på onsdag när det vankas derbykval.

Martin Engström.13423962_10154273988869048_5867866460779331475_n

Jubileumspokalkrönikan

Solvallas stora kväll, sensommarkvällens sista fest. Jubileumspokalen på nationalbanan bjöd upp till show. Det var tävling och intryck i allra högsta klassen där två ståldamer och en omöjlig Nuncio gjorde kvällen.

Kvällen kunde knappast inledas på bättre sätt.
Mäster Stig H Johansson vann Ahlsell Legends för tredje året i rad, den här gången med Michelangelo Ås (V75-1).
Utvändigt kämpade Pepe di Jesolo hela vägen med Giampaolo Minnucci, men mäster Stig H kontrollerade motståndaren hela vägen.
Och visst var det som att man togs tillbaka till duellen mellan Victory Tilly och Varenne när ett av travets stora legendarer, Johansson och Minnucci, gjorde upp igen.

Klassen på tävlingarna skulle bli än bättre och det redan i V75-2.
I treåringsloppet för ston sken Caddie Lisieux (Örjan Kihlström) som en drottning på tronen. Ekipaget positionerades i tredje par utvändigt och där Kihlström med 500 meter kvar avancerade framåt och som in mot upploppet kopplade greppet om motbudet Darling Mearas (Stefan Persson) och vann till sist loppet enkelt på topptiden 1.11,3/1640 meter.

Kvällens spelmässiga chock kom i V75-3, Big Noon-pokalen.
Favoriten Cruzado della Noche (Björn Goop) visade sin orutin i voltstarter och galopperade bort sig direkt, liksom Louie Brodde (Erik Adielsson) och Explosive Merlot (Torbjörn Jansson).
Kvar i loppet blev endast fem ekipage med Mellby Emeralds (Ulf Ohlsson) i ledning och Tango Negro (Christoffer Eriksson) i rygg. Med 500 meter kvar går Tango Negro upp utvändigt om ledaren som tröttnar alltmer och inte kan hänga med in över upploppet.
Väl där dyker då French Laundry (Kihlström) upp med obrukade krafter och tar sig förbi Tango Negro via innerspåret på ett typiskt gubben-i-lådan-vis.
Och inte nog med det; French Laundry segrade på tiden 1.11,7/1660 meter, nytt svenskt rekord för fyraåriga utländska hingstar/valacker.

Kvällens stora behållning kom utan tvekan i Prix Maharajah, EM för ston.
Some Summit (Jörgen Sjunnesson) var tidigt framme och övertog ledningen från Venice (Mika Forss).
Loppets favorit, Anna Mix (Adielsson), fick en jobbig inledning och blev hängandes i tredjespår hela första varvet innan hon kom upp och lade sig utvändigt om ledaren med varvet kvar.
Loppet höll en väldigt bra fart hela vägen och in över upploppet bjöds vi på en rejäl upploppsduell där Anna Mix med nosen tog sig förbi Some Summit.
Jubileumspokalen, kvällens stora höjdpunkt, får ursäkta. Det här var kvällens behållning.
Det var tävling hela vägen, det var två otroliga järnston som gjorde upp ända in mot mållinjen, och även fast jag gärna hade låtit kommande storstjärnan Some Summit att vinna, men med den resan Anna Mix fick hela vägen gladdes man lite, lite extra åt henne. Det var ett otroligt intryck.

Med 700 meter kvar avancerade Bostonz Credit (Kihlström) framåt och kopplade grepp om ledaren Alvena Take It (Johan Untersteiner) in mot sista sväng i V75-5.
Långt ute i banan spurtade, som vanligt, Jetset (Peter Untersteiner) sylvasst men hann ej fram förbi vinnande Bostonz Credit.

Kvällens höjdpunkt, Jubileumspokalen, inleddes med Explosive de Vie (Kevin Oscarsson) som tidigt tog hand om spetspositionen, men valde direkt att släppa till Spartan Kronos (Conrad Lugauer) efter 300 meter.
Med varvet kvar låg Lugauer fortsatt i ledning med Volstead (Björn Goop) utvändigt om sig. Med 600 meter kvar började Goop att trycka mot ledaren alltmer, vilket gjorde segern allt enklare för storstjärnan Nuncio (Kihlström).
In över upploppet tog sig hästen ut i tredjespår och tog ner resten av fältet enkelt utan att ens se trött ut. En mycket väntad seger av en av världens absolut bästa hästar.
Tvåa i loppet blev Explosive de Vie och vi var många som gladdes åt Kevin Oscarsson som körde helt perfekt. Två övriga som såg fina ut och som passas är Scellino Luis och Fire To The Rain.

Spartan Kronos? Han sjönk och ptja, var väl inte så där hård som vi hoppades på trots trycket han fick. Volstead? Han gjorde vad han kunde och orkade hålla upp femteplatsen och 50 000 kronor.
Men vad som inte var särskilt snyggt var hur Björn Goop tryckte mot ledaren och gav en match, som sedan resulterade i att båda föll bakåt sista biten.
Det kvittar vad kuskarna eller hästarna heter; jag tycker aldrig det är särskilt kul att titta på… Och visst, tävlas ska det alltid få göras, men när det blir på det här sättet stinker det lite åtminstone för mig.

Avslutningen vanns av Gunnel Palema och Erik Adielsson som svarade för en stark insats och tog ner ledaren Adriana Chip (Kihlström) från dödenspositionen.

Till sist:
Det sägs att Jubileumspokalkvällen är en av storkvällarna om året. Det är Solvallas extra stora tävlingsdag efter Elitloppet och att det är något av sensommarens sista stora show.
För att vara det är 4 857 besökare på banan långt ifrån imponerande.

Martin Engström.13423962_10154273988869048_5867866460779331475_n

V75-krönikan

Vi såg fram emot en sportslig fest men fick istället en horribel upplevelse där festen mer eller mindre uteblev.
Vissa sportsliga jätteinslag bjöds vi på, men det är utan tvekan att det här inte blev vad vi alla hoppades på.

Första heatet i Åby Stora Pris inledde omgången.
Tycoon Conway Hall (Thomas Uhrberg) blev den väntade spetsvinnaren. Trots två hårda tryckare av Un Mec d’Heripre (Björn Goop), kunde den danska stjärnan försvara ledningen.
Goop valde till sist att positionera sig i rygg ledaren och där Örjan Kihlström och Propulsion tog hand om dödenspositionen utan att ha brukat några krafter under loppet gång. Det skulle vara den vinstgivande lösningen.
Över upploppet tröttnade Tycoon Conway Hall något efter inledande öppningen och där Propulsion istället avgjorde tämligen enkelt.

Mycket tapper Tycoon Conway Hall fick en alldeles för hård resa och visst man kan fråga sig hur Björn Goop tänkte. Thomas Uhrberg var på förhand väldigt öppen och rak på att köra i ledningen ifall han höll upp innerspåret, men till trots skulle Goop försöka pressa sig förbi. Två gånger. För Un Mec d’Heripre gjorde det inte så mycket. Hästen kördes med skor runt om och hade krafter kvar efter loppet. För Tycoon Conway Hall blev den enda trösten en andraplats i första heatet och 200 000 kronor.
Danskarna ska vara nöjda med sin Tycoon. Han hör hemma i världseliten.

V75-2 blev en mycket imponerande favoritseger för Isor Håleryd och Peter Untersteiner. Främsta motbudet, Palermo Broline (Per Lennartsson), galopperade bort sig direkt i starten och väl efter det blev det en behaglig resa för Isor Håleryd fram till ledningen och bevaka övriga fältet.
Nu ser vi fram emot att se hästen i derbykval den 24 augusti.

Efter V75-2 började det regna rejält under en kort period över Åbys oval, vilket gjorde banan till en lervälling och allt annat än enkel att köra på. Och det skulle kosta.

Det blev inte riktigt som favoriten Takethem (Uhrberg) tänkte sig i V75-3, där Björn Goop och Only One Winner kvickt tog hand om ledarpositionen i loppet och där favoriten fick löpa i dödenspositionen hela vägen på den tunga banan. Det skulle visa sig vara för mycket.
Motbudet Nadal Broline (Ulf Ohlsson), som körts i tredje par utvändigt, avancerade framåt med 600 meter kvar av loppet och kunde koppla greppet om övriga sista biten på ett enkelt vis. Ytterligare en stark och övertygande insats av Reijo Liljendahl-tränade Nadal Broline och nu välkomnar vi hästen in till Gulddivisionen.
Takethem gjorde ett godkänt lopp med den resan hästen fick. Det är tufft att gå i dödenspositionen hela vägen och kunna tampas med Nadal Broline över upploppet.

I V75-4 förstörde vädret loppet fullkomligt. Hela fem hästar galopperade bort sig och diskvalificerades.
M.T.Joinville (Magnus Jakobsson) galopperade i ledningen och där Pampalo (Goop) kunde ta över. In över upploppet kom en fint körandes Sloppy Joe (Kihlström) och såg ut att avgöra loppet – för att plötsligt galoppera med 50 meter kvar och där Pampalo turligt nog vann loppet. Skall dock sägas att det var imponerande av Pampalo att hålla flaggan upp i topp hela vägen…

I andra heatet av Åby Stora Pris, V75-5, var det som väntat Mosaique Face (Adrian Kolgjini) som tog hand om ledningen.
Hästen kontrollerade fältet. Över bortre långsidan från tredje par utvändigt körde en barfotabalanserad Un Mec d’Heripre (Goop) framåt och avgjorde loppet på lätta steg över lervällingen och vann.
Det mest anmärkande kort före loppet och även efter var så klart skorycket på fransosen. Hästen, som anmälts med skor runt om, drog skorna runt om inför andra heatet vilket inte är tillåtet. För spelarna var det ett slag på käften där förutsättningarna ändrades – för tränare Fabrice Souloy blev det ynka 1 500 kronor i böter. 
En summa som mer är ett hån mot spelarna än en svidande bestraffning för tränaren.

Per Lennartsson har haft bra rullning på stallet under veckan och visst skulle det bli fortsatt bättre. I V75-6, Bronsdivisionens final, segrade han med Cab Hornline.
Ovädret, som gjort banan till en miserabel förutsättning för de tävlande, var något Lennartsson raserade mot i vinnarcirkeln istället för att glädjas åt segern.

V75-avslutningen blev inte den där gastkramande kampen över 3 000 meter där otrolige Sauveur (Åke Lindblom) skulle kämpa ner ledaren Dante Boko (Lutfi Kolgjini).
Dante Boko loppet runt om med Sauveur utvändigt om sig hela vägen som tröttnade sista biten. Bakom Dante Boko kom Alfas da Vinci (Peter Ingves) tvåa efter en mycket fin avslutning.
Noterbart i långloppet var inte minst tempot som låg i 19-farter under större biten.
Efteråt sade Ludde så här:
– Vi (Åke Lindblom) ville vara snälla mot hästarna och inte köra något förrän sista biten.
Det här var Dante Bokos första seger sedan Sweden Cup i maj månad. Hästen, som senast svarade för en fin insats i Hugo Åbergs som fyra trots bakspår, vann värdigt här och har nu sprungit in över fyra miljoner kronor.

Ja, att det här skulle bli en fest var vi många som hoppades, men det är tråkigt att konstatera att Åby Stora Pris-dagen blev en enda stor parodi och en dag vi alla vill glömma så fort som möjligt.
Banunderlaget var under all kritik och äventyrade hästarnas hälsa och där är nog inte många av de startande hästarna som imorgon vaknar upp fräscha. Istället står de slitna, trötta och i behov av lång återhämtning efter att ha varit med om en helvetisk pärs. Det är inte så här vi ska ha det. Jag trodde vi alla tänkte på hästarnas bästa.
Och än mer parodiskt är det att banunderlaget aldrig försökte göras till det bättre och fördröja starterna något – förrän V75-omgången och tv-sändningen var klar. Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå att banan aldrig ville göra något åt problemet förrän V75 var över och  TV-gänget fick som dom ville.
Det är alltså ungefär så viktigt hästarna är. Att bli behandlade som ett gäng pengarörande varelser som ska ut till banan till varje pris.

Till sist:
Men kanske vi kan föra misären till det bättre. Idag måste ha varit nådastöten. Åby Stora Pris är i behov av att göras om. Och det nu. Att köra hästarna i två heat kan väl funka, men när det blir som idag med ett skiljeheat dessutom är tre heat allt annat än bra för ekipagen. Att vara så beroende av bra väder och förutsättningar för stjärnhästar som redan sprungit ett antal hårda lopp under säsongen.
Det gjorde ont i mig att se Daniel Redén inför skiljeheatet. Han såg allt annat än glad ut i blicken. Han såg orolig och nedstämd ut för Propulsion och hur han skulle ta loppet på den jobbiga banan. Är det så här vi ska ha det?
Och skall sanningen fram så är det där med skiljeheat inte så värst dramatiskt och givande att bjudas på. Åtminstone inte så här sent på storloppssäsongen.

Nej, gör om och det nu. Det tycks även banbesökarna tycka. Ser man tillbaka ser publikantalet ut så här under Åby Stora Pris:
2010: 12 002
2011: 12 155
2012: 9 016
2013: 8 702
2014: 7 060
2015: 8 210
2016: 6 606

Skiljeheatet i Åby Stora Pris vanns av Fabrice Souloy, Un Mec d’Heripre och Björn Goop i spårlottningen när de fick spår 1 och kunde bevaka en numera skobalanserad Propulsion hela vägen.
Un Mec d’Heripre är en fantastisk tävlingshäst som förgyller tävlingsbanan. Jag kan förstå att Souloy är svag för hästen, men i min värld är han ännu ej på samma nivå som Commander Crowe var.
Sedan får folk kalla mig alltifrån lallare till idiot. Det står jag för ändå i nuläget.

Martin Engström
.13423962_10154273988869048_5867866460779331475_n

Inför V75

Det är på västkusten det gäller i helgen. I Mölndal och på Åby samlas både V75-finalister samt internationella storstjärnor i Åby Stora Pris. Omgången avslutas med ett smaskigt långlopp där jag hoppas ”Guldtanden” får motstånd.

Det har varit en händelserik travvecka. Måndagen inleddes med fina tävlingar uppe i Gävle.
Vad jag tar med mig därifrån är Marciano som skrällvann med Christoffer Eriksson, Uncertain Age även hon med Eriksson ser ut som årets E3-drottning, Makethemark (Ulf Ohlsson) fortsätter gå åt rätt håll och Mcspirit fick perfekt resa hela vägen och kunde enkelt avgöra upploppet,
Men den som kanske imponerade allra mest under tävlingarna på Gävletravet måste vara Admir Zukanovic-tränade Donatello Sisu som tillsammans med Stefan Söderkvist åt upp motståndet.
—–
Stefan Melander manar till mer show på banorna för publiken och detta är något jag skrivit om hundratals gånger förr. Det är deprimerande att besöka banorna under vardagskvällarna (åtminstone Jägersro), och detta är något som även börjas märkas av när det är V75-dagar.
—–
Efter onsdagens tävlingar på Solvalla minns jag självfallet Tobin Kronos och hur hästen såg ut, men den häst jag tog med mig allra mest efteråt var Diamond River. Hästen sprang 1.10,9/1640 meter, snabbaste tiden hästen någon sprungit och fick för det besväret 30 000 kronor med sig hem. Hon var även den enda i fältet som kunde hänga med bakom Roses Glory som såg helt lysande ut.
Även kul att se Tsar Brodde. Tiffany Brodda fick bara två avkommor och under onsdag kvällen var det tävlingsdebut för en av dom. Tsar Brodde svarade för en fin insats och ser till skillnad från mamma Tiffany, mer ut att bli en stark än snabb sort.

  • Något som däremot är lite oroväckande är huvudstadsbanan Solvalla. Det är tydligt att banan är i en kraftig motvind för tillfället. 1 110 besökare under onsdag kvällen är en rätt usel siffra, framförallt nu när de för en gång skull får arrangera tävlingarna alldeles själv.
    Det är klart och tydligt att publiken inte riktigt lockas till Solvalla i dagsläget.
  • I skrivande stund har precis startlistorna för Jubileumspokalkvällen kommit ut och visst blir det sportslig mycket fin klass på det.
    Med internationella ögon blir det kanske lite snålt och det är väl knappast sommarmånadernas stora tävlingskväll som körs, men det är som sagt helt okej klass på tillställningen.
    De internationella stjärnorna lockas inte hit. Det är för tufft att resa ända upp till Solvalla när prispengarna inte direkt är jättestora. Men visst kommer det bli en fin kväll!
    Och jag tror Stig Henry Johansson vinner.

—–
Besökte Vomb vid två tillfällen den här veckan. Är där någonstans på Jorden som jag kan gå runt i timmar, dagar, nätter och veckor så är det där. Det är den bästa platsen jag vet. Där är så fullt av liv, rörelse, vackra miljöer och framförallt den stora kärleken, travhästarna.
Det är en speciell känsla att vandra runt över de väldiga hagarna och hälsa på ”bebisarna”, minuterna därefter kolla in en fortsatt ståtlig och vacker Viking Kronos och avsluta med att besöka stallet fyllt med Dante Boko, Princess Face, Mosaique Face och numera även Venkatesh:
– Hästen ska tränas i minst en månad till. Han kom i fint skick, men vi brukar alltid träna dom i en till två månader när de kommer hit. Sedan blir det troligen Frankrike direkt, han skentravar bara här hemma, sa Adrian Kolgjini om statusen på just Venkatesh.

13903371_10154454247994048_2174543232999876700_n

Venkatesh

Och på tisdag är det dags för kval för två intressanta Kolgjini-ekipage, Veneer (bilden) och Moruga. Moruga är en Maharajah-son och mamma är Dame Lavec, som bland andra lämnat efter sig Raja Mirchi och Lavec Kronos.
Veneer är en Joke Face-son och är halvbror till Quick Fix.

13938426_10154454243814048_7258536937350551631_n

Veneer

Och ännu en gång måste man hylla personalen där ute som alltid är lika välkomnande och trevliga när man stör dom i arbetsdagen!
—–
Det känns lite som att det varit en form av torka på diskussionsämnen den här veckan. Inte minst märktes det under gårdagen efter att Kristian Huselius givit sin åsikt om Christoffer Eriksson är en storkusk eller ej.
Jag tycker en sådan diskussion är tröttsam, men samtidigt glad att sådana som Huselius finns som vågar tycka och skriva allt han tänker. Det är något inte många vågar inom den här sporten.

Och ja, Eriksson är en kusk med en stor framtid.
—–
Kul travhelg med inte minst Delicious comeback under fredagskvällen, tävlingarna på Åby under lördagen och inte minst Grand Prix de Wallonie på Mons, Belgien vars startlista ser ut så här:
1. El Mago Pellini – Adrian Kolgjini
2. Solea Rivelliere – Sebastien Olivier
3. On Track Piraten – Jos Verbeeck
4. Amiral Sasha – Gabriele Gelormini
5. Univers de Pan – Philippe Daugeaurd
6. Robert Bi – Robin Bakker
7. Aladin d’Ecajeul – Pierre Vercruysse
8. Onyx d’Em – Rik Depuydt
9. Trebol – Gabriel Angel Pou Pou
10. Romanesque – Christophe Martens
11. Zorro Photo – Roberto Andreghetti
12. Winston Sisa – Gert Sucret
13 Amigo ten Doorn – Carlos de Soete

Amiral Sasha blir säkerligen fin att se igen, El Mago Pellini från spår 1 är perfekt, On Track Piraten med Jos Verbeeck och äntligen får vi se Winston Sisa på tävlingsbanan igen!
Hoppas verkligen ‘Piraten’ gör upp om det. Hästen gjorde en fin insats bakom Volstead senast och är inför loppet på Mons ynka 11 000 kronor från elva miljoner inkörda riksdaler.
—–
V75-omgången på Åby:

V75-1
Heat A i Åby Stora Pris står normalt mellan två, 2 Un Mec d’Heripre och 3 Propulsion. Jag tror Un Mec d’Heripre är hästen att slå i ledningen, men så som Propulsion såg ut i Åbergs och rapporteras kännas än bättre efteråt… Vore dumdristigt att inte ha med honom.

Och nej, jag tror väl inte 1 Tycoon Conway Hall kan göra upp om det här även fast läget är perfekt och träningsrapporterna låter lovande. Men väl en platschans.

V75-2
6 Isor Håleryd ser ut att vara något extra för Peter Untersteiner och kan mycket väl vara svårslagen igen. 2 Palermo Broline gjorde en stark insats senast och jag tyckte mycket om vad jag såg. Han är given bakom och för mig är de två lika bra. 4 Digital Yankee lär smyga med länge och kan utmana sista biten. 5 Blytung Am startsnabb och lär vilja retas där framme i tätpositionen tidigt. 8 Raja Ribb har besvärligt utgångsläge men är givet garderingstreck, kommer med fyra raka segrar mot billigt motstånd förvisso men tas med respekt. Slutligen även 3 Only Eyes Broline som liksom Digital Yankee lär smygas med och kan mycket väl skrälla.

V75-3
Från perfekt utgångsläge där enda motbudet drog bakspår är mycket vunnet för 2 Takethem. Jag tror hästen positioneras  i ledarpositionen efter inledande rusningen och väl därifrån släpper inte Steen Juuls grymme sexåring förbi någon.

V75-4
Som man njöt av att se prestationen av 10 Sloppy Joe senast. Han är tillbaka kändes det som! Och inte är han sämre nu med två lopp i kroppen. Snarare lär han ha gått framåt än mer och jag tror hästen kommer glänsa igen. Örjan upp dessutom!

V75-5
Heat B hoppas jag blir än mer show än A. Här är 4 Mosaique Face och hans chans att vara med om slutsegern och när jag pratade med Adrian i måndags lät det lite likadant från hans sida. Heat B är loppet hästen ska gå all in för.
6 Propulsion och 7 Un Mec d’Heripre är givna toppar som ska med bakom.

V75-6
Bronsdivisionen ser riktigt rolig ut. 9 Bravo Navarone och 1 Furious Francis är de jag streckar allra först. 5 In Vain Sund ska bli mycket intressant att se. 3 Stay Alert har jag följt i de senaste starterna och framförallt de två senaste insatserna har varit mycket lovande. Formen är på topp för hästen och visst, han är inte någon segermaskin men känslan är att segern kommer när som helst. Varför inte nu!? 11 Ceasar Sisu har vunnit från bakspår förr, 6 Cab Hornline lär knappast få spetsposition den här gången men är i toppform för dagen och ska med. Slutligen även 8 Xlnt Chili Tripel som behöver mängder med tur härifrån så klart men har jag streckat över fem ekipage i loppet är han given.

V75-7
Långlopp är omöjligt att inte älska och visst älskar man det än mer när det får avsluta en V75-omgång.
8 Sauveur är tillbaka på banan igen och visst blir han väldigt svårslagen. Det känns lite som att jag sätter på mig dumstruten redan nu för att jag kommer gardera Guldtandens sexårige stjärna, men insatsen på 4 Dante Boko i Hugo Åbergs sitter kvar än och här kommer Ludde försöka ge en match. 2 Reckless fick ett perfekt lopp hela vägen och tog hem Malmö Stads Pris enkelt senast och räknas åter. 7 Alfas da Vinci har väl knappast toppform för dagen, men har fått stå för jobbet i de flesta loppen. Lär slippa det den här gången och jag tar med honom som sistastreck i loppet. Peter Ingves får chansen för första gången på den kraftfulle fuxen.

V75-1: 2, 3
V75-2: 6, 2, 4, 5, 8, 3
V75-3: 2 Takethem
V75-4: 10 Sloppy Joe
V75-5: 4, 6, 7
V75-6: 9, 1, 5, 3, 11, 6, 8
V75-7: 8, 4, 2, 7

Martin Engström

13894985_10154454108089048_7053049920098832336_n

Princess Face

 

Inför V75-krönikan

Travets elitserie fortsätter röra sig i de norra trakterna. Rättviktravet står som arrangör där sommartravets final ska avgöras med 300 000 kronor till vinnaren.
Och visst har solen gått upp igen, trots allt.

Det har varit en dyster vecka. Mycket har givetvis varit på grund av Joke Face’s bortgång. Det är svårt att acceptera och skall sanningen fram så har jag varit låg hela veckan sedan dess.
Jag ska försöka att inte visa det alltför mycket i veckans fredagskrönika, men det blir vad det blir. Ni får ta det.
—–
Ett och annat har hänt på tävlingsbanan den här veckan och det är dessvärre mestadels negativa reaktioner jag har kring det.
I tisdags sprang sex ston om förstapriset på 100 000 kronor på Jägersro. Loppet lades utanför V64 och det var sannerligen ingen kamp som bjöds upp när David Källgren-tränade, Speedy Foxy Vicane (Stefan Söderkvist) vann.
Lika lätt i tisdags blev det för Mr Lindy och Veijo Heiskanen som visades upp i fin stil mot ett något klent motstånd.
Lars I Nilsson har inte haft ett lätt tävlingsår, men nog kan det vända med Lady Cash (André Eklundh) som svarade för en fin insats i tisdags och nu satsas mot Derbyt.
—–
Onsdagen på Solvalla blev inte vad folk hoppades på när Stefan Melander strök sin Nuncio. Efter det kändes det som att de flesta loppens tävlingssug försvann.
Stallkamraten Uncle Lasse gjorde vad han skulle och vann plättlätt mot ett motstånd fyllt av mesar.

När Örjan och Uncle Lasse behagligt övertog ledningen från stallkamraten Divisionist och Jorma Kontio, förstod vi allihop att loppet och tävlingen var över. Uncle Lasse varvade på 1.13,5 med alla hästar uppradade på innerspåret – då förstår man att det blir roligare att stirra in i väggen istället för loppet.
Visst, Uncle Lasse är Uncle Lasse, en speciell sort man gärna inte tar en kamp emot, motekipagen var inga stjärnor direkt och det blir alltid så här när det är hästar från samma stall osv, osv…, men TÄNK om där någon gång kan vara lite friskhet i loppen. Någon form av tävling. Jag känner att man åtminstone kan kräva det i åtminstone 500 meter eller något i loppen där förstapriset är 100 000 kronor.
Sådana här lopp skadar sportens spänning och attraktionskraft att finna nya intressenter.
Kalla mig gärna för surgubbe, men jag verkligen somnar av sådana här lopp. Inte minst när tv-folket efteråt står och ler brett över hur fin Uncle Lasse var, istället för att våga säga ”vad fan, det blev ju inget lopp av det här heller. Hur kul är det att resten av ekipagen redan i defileringen börjat tänka på kampen om andrapriset”.
TV-produktionerna är välproducerade och trevligt att följa – allra främst när Per Skoglund sköter spakarna – men tänk om där någon gång kan finnas folk som vågar kritisera.

Ska jag försöka finna nånting positivt kring loppet så var det kul att se finska bidraget, Workout Wonder med Tommi Kylliäinen.

Annat jag tar med mig från onsdagen är så klart Reijo Liljendahl-treåringen, Global Trustful (Ulf Ohlsson) som gjorde en vass insats och så klart Alvena Take It (Peter Untersteiner).
I samma lopp som Alvena Take it sprang Lotuscherie sitt tredje lopp för säsongen och gav i mina ögon ytterligare ett lopp med mersmak. Hon vinner när som helst igen.
Och, sist men inte minst; tredjeplatsen i onsdags innebar att hon nu sprungit in över miljonen.
—–
Vintern är årligen lite av en pina. Man längtar till sommarmånaderna och dess storlopp med stjärnekipage som ska förgylla vårt travliv och ge en glans av fest. Men nog har stjärnglansen börjat försvinna. Storloppens charm finns inte riktigt där längre och inte minst märktes det av till Hugo Åbergs som på förhand knappast var något uppsnackat jätterace alla längtade efter som för några år sedan. Det har blivit lite mellanmjölk av allt och den känslan har jag kring alla storloppen på svenska banorna den här sommaren.
Där måste till en förändring, det är ganska solklart. Både med Hugo Åbergs-kvällen där inte minst sexhästarslopp kör om stora pengar, men även lopp som Åby Stora Pris som inte heller den verkar vara den attraktionen den en gång varit.

Är där något jag saknar mer av i Sverige så är det fler långlopp av riktigt fin kvalité. Där skulle jag vilja se Åby Stora Pris som kanonexempel.
Vi behöver dra ner på 1609 och 1640m-loppen. Det är solklart att det inte är något som främst lockar utländska ekipage lika mycket längre och den yppersta eliten i Sverige är alldeles för tunn för dagen. Där finns inte lika många bra hästar nog längre som kan ”turas om” att gå ut i storloppen.
Distanserna är oftast dom samma och lika så ekipagen som går ut där. Som en slags turné där alla möts nitton gånger om sommaren. Hur kul blir det…?
Gör om och gör rätt och ge oss fler storlopp över 3140 meter.

Som Jägershörande hade jag rent av gärna sett att Malmö Stads Pris försvann och där de pengarna lades in i Hugo Åbergs och gjordes till ett långlopp istället. Då hade vi snackat och då hade Åbergs kanske fått tillbaka den attraktionskraften den förtjänar.
—–
Tycoon Conway Hall blir danskhäst nummer två i Åby Stora Pris. Kretsen fick inbjudan till loppet kort efter Åbergs, tog tid på sig att kolla igenom hästen och behandla honom och under torsdagen tackade de till sist ja.

För oss är det inte viktigt att tacka ja till varenda lopp hästen bjuds in till. Det är minst lika viktigt att han kommer in i klassen ordentligt. Vi kollade igenom honom noga och ville se hur han tagit senaste starterna. Det är ansvarsfullt och nu startar vi på Åby, skrev kretsen på hästens Facebook-sida.
—–
Det slog mig först under onsdagen att det tydligen är en extraomgång V75:a på söndag.
Att V75 börjar urvattnas och tappa sitt ärorika varumärke har vi konstaterat ganska länge, men nu börjar det bli ett skämt det här.

Att få gå ut i V75 ska vara en dröm. Det ska vara det där stora målet alla tränare vill åt. Och det ska framförallt vara sportens elitserie som startar. Nu krävs det knappt ”nånting”, om ni förstår vad jag menar. Sportsligt är omgången lika klassig som en lunchtravsomgång. Söndagens extraomgång är totalt meningslös och jag kommer se exakt noll lopp. 
Återigen bevisas det hur lite sporten betyder för ATG och pamparna. Spelet måste frodas och blir det på bekostnaden av sporten är det ändå värt det. Jag blir bara så trött.
—–
Daniel Redén har haft en lysande sommar och senast i måndags körde stallet in ytterligare hundratusenlappar i form av Whitehouse Express.
Nu är drottningen i stallet även på väg tillbaka. Den där lilla men ack så fartfyllda storstjärnan, Delicious.

Delicious comebackar 12 augusti på Bollnästravet och Redén var tidigt ute och bad banan att bjuda på inträdet och visst följde dom på. Som tack skänker kretsen kring hästen fem kronor per besökare till Bollnästravets travskola. Stor tumme upp!
—–
Från måndagens fina tävlingar på Mantorp tar jag med mig Readly Express (Kontio) som fortsätter visa att han kommer bli en storstjärna i framtiden.
Lika fin var Tunika (Björn Goop) i sitt segerlopp där många av oss även tar med oss Order By Heaven (Lars D Carlson) som svarade för ett vasst upplopp.

—–

Till sist vill jag tacka för reaktionerna jag fått kring min text om Joke Face i måndags. Jag uppskattar, läser och tar in varenda rad folk skriver till mig. Stort tack.
Här är texten för er som ej läst.
—–
V75-omgången:
Jag tror Ulf Stenströmer kommer åka hem med minst en tränarseger och en tränare vars hästar ni borde se upp med är Per Linderoth!

V75-1
Silverdivisionen den här lördagen är långt ifrån något av det bästa vi sett. Därför streckar jag på en del och hoppas det smäller till direkt.

10 Al’s Winnermede är, trots utgångsläget, den givna förstahästen att slå. Hästen är bra nog att runda det här gänget. En jag väntar lite smått på och som alltid gör bra insatser är 2 Liberty Face. Har äntligen fått ett bra utgångsläge den här gången och lär positionera sig fint och hoppas fälla dom sista biten. 6 Coco de Vie har mött värre gäng än det här och har mycket kapacitet i sig. 1 Order By Keeper kan mycket väl hålla innerspåret och vara hästen att slå. 7 Origo Tilly har svarat för två bra insatser efter långa uppehållet och är ett givet garderingsstreck. 8 Mellby Apollo tror jag behöver en del tur den här gången, men var mycket bra senast och vågar inte lämna hästen utanför. Slutligen även 3 Final Oak som blixtrat till på sistone.

V75-2
Här tror jag väldigt mycket på 1 Smokey Herman. Ja, det gick knappast som många hoppades på senast men jag tror Ulf Stenströmer löst det som strulade och här selas hästen ut med passande utrustning igen. Motståndet är inget att hänga i granen och jag tror att hästen ganska behagligt kommer försvara innerspåret och hålla hela vägen in i mål.

V75-3
Visst har 2 Volstead mycket stor vinstchans i omgångens Gulddivision. De främsta motståndarna har alla krångliga utgångslägen och låt säga att hästen står med två ben i vinnarcirkeln redan – MEN.
Jag vägrar släppa 11 On Track Piraten utanför lappen. Låt gå att Hans R Strömberg kör den här gången och inte Johnny Takter, att kort distans inte är favoritdistansen samt att hästen startar från bakspår… Men, insatsen i Hugo Åbergs var riktigt bra och är där någon häst som kan gå den hårda vägen och utmana favoriten så är det On Track Piraten. Stjärnan har mött värre än Volstead…

V75-4
Lördagsloppet får plats på V75-kupongen denna helgen och det tackar jag för. Jag tror nämligen 13 Coolwater In bara är stenklar. Bästa hästen i fältet. Troligen barfota runt om den här gången och kommer gå iväg perfekt från springspåret och hamna perfekt på det tidigt. Detta är min vinnare i loppet och jag spikar.

V75-5
6 Donato E. har sett fin ut i två senaste starterna där hästen segrat.  Hästen är snabb ut och kommer vara tidigt framme. 1 Enjoy Boko har fartresurser och kan mycket väl leda loppet runt om. 3 Oki Doki Face blev senast utkörd av banveterinären (felaktigt enligt mig) och är en häst med grym löpskalle. Gör definitivt upp om det. 4 Playboy Face kommer avsluta vasst, fick allt annat än optimal resa senast men avslutade fint. 9 Robic Lane är en stark sort som fått ett lopp i kroppen inför detta. 8 Top Notch Lady Ås behöver en del tur härifrån men är med på garderingen, likaså 2 Calvados In som fått ett lopp i kroppen och lär få perfekt resa härifrån hela vägen.

V75-6
I Bronsdivisionen skräller det till. Det är dags för 9 Topgear, som är min vinnare i loppet och spikas. Smyger med länge och visat förr att han kan avsluta vasst. Tar ner alla över upploppet!

V75-7
Årets upplaga av Sommartravets final innehåller två ekipage som är hästarna att slå. 5 Sahara One håller jag som förstahäst. Gjorde ett kanonlopp i comebacken senast och lär vara än bättre nu. 3 Minnestads Dubai kommer hit med tre raka segrar och lär göra upp om det.
Måstestrecket och den jag vill varna för mest är 9 Conrads Definitif som gjorde det riktigt bra senast och jag tror hästen slutar minst trea här. 13 Vernin Starlight har inlett bra hos Svante Båth och kan mycket väl vinna igen. 15 Stay Alert gjorde ett grymt sista varv senast som tvåa och pass upp här, hästen är i skrivande stund helt bortglömd. 6 Brilliance lär hamna bra på det tidigt och ska bli spännande att se hur hon räcker till här. Slutligen även 14 Trovatore låter stall Holm mycket optimistisk kring och lär komma med formen i topp!

Systemet:
V75-1: 10, 2, 6, 1, 7, 8, 3
V75-2: 1 Smokey Herman
V75-3: 2, 11
V75-4: 13 Coolwater In
V75-5: 6, 1, 3, 4, 9, 8, 2
V75-6: 9 Topgear
V75-7: 5, 3, 9, 13, 15, 6, 14

Martin Engström.11698834_10153546516944048_8926272976162135119_n

Majestätiskt farväl

Under morgonen fick vi det chockerande beskedet att Joke Face dött. Hästen dog av kolikanfall och min största favorit inom travsporten lämnade oss hastigt. Det kommer bli tomt att åka ut till Vomb hädanefter.
En majestät har tagit farväl.

Där finns hästar och så finns där hästar.
Jag har sannerligen inte gjort det till en hemlighet att Joke Face alltid varit speciell för mig. Jag slogs nästan till marken av hans utseende och utstrålning och när han levererade ute på banan var det med stil.
Eller, förresten. Allting runt den här hästen var stilfullt, det var sån han var.

10559957_10152688937889048_9011937848369638225_n

Världen går alltid vidare, solen går alltid upp nästa dag och det har väl alltid känts lite så när besked om bortgångna hästar möter oss i nyhetssvepet. Man tar in det, men glömmer det likväl fem minuter senare. Det har åtminstone alltid varit min uppfattning.
Men det här är något annat. Det här är något som inte bara kommer ta fem minuter att gå vidare från.

Alla har vi våra favoriter och Joke Face var min. Jag hoppade runt som om jag ägde hästen den där soliga söndagen då hästen vann Derbyt och jag mådde som en konung på vägen hem från det där comebackloppet på Halmstad en måndag juni 2014.
Nej, jag har aldrig haft något gemensamt med hästen eller så, men hästar som Joke Face lamslår mig. Han var en majestät.
Där finns egentligen inte så mycket mer att säga, så jag klistrar in det sista jag skrev om hästen när jag, vad det skulle visa sig, träffade honom för sista gången:

”Under de femtioelva besök jag gjort ute på Vomb är där en häst jag alltid fastnat för och stannat till hos. En majestätisk hingst som med utstrålningen
ser ut som ledaren för hela gården. Jag har alltid haft honom som en favorit, visst är det Joke Face jag menar.
2014 gjorde hästen sina sista två starter i Åby Stora Pris och med all respekt åt de tre miljonsegrarna Derbyt(!), Sundsvall Open Trot och Gran Premio Gaetano Turilli
så var det med en bitter eftersmak som man fick ta in att hästens tävlingskarriär var över.

Var gång jag besökt Vomb har jag blivit som en pojke under julgranen på julaftonsmorgon så fort jag sett Joke Face. Han har ett utseende och utstrålning som lamslår en, rent av. Och visst känner man vid varje besök ett; ”fasen, du hade så mycket mer att ge”.
Och visst, nu kommer det…

Hans ungar ser även de ut som ett gäng drömmar. Robinia Face är den ende i kullen som hunnit visa upp sig ett antal starter och avslutade
tvååringsssäongen i höstas med att leka hem Breeders’ Crown. I måndags, i sitt debutlopp, fick vi se en lika majestätisk Rushmore Face leka runt Halmstads oval. Hästen
såg ut som en kommande storstjärna.
Jag kan bara komma på ordet revansch när jag ser ungarna komma ut på tävlingsbanan. Revanschen för Joke Face som på tävlingsbanan aldrig hann bli den kungen som han kunde bli.”

Nu är han borta och det kommer märkas nästa gång jag åker ut till Vomb. Dessvärre hann jag aldrig ta en bild tillsammans med honom. Han var aldrig typen som direkt sökte kramar eller kontakt. Han lade ner tid på att stå och se snygg och mästerlig ut istället. Vomb var ju trots allt hans rike.

10983723_10153248038619048_7093318693273842591_n